Det tog mig ett lång stund innan jag verkligen kunde bestämma mig för om jag skulle skapa en blogg eller inte, men nu sitter jag här och ska skriva en historia om hur den kom till. Det känns lite speciellt och egentligen rätt känslosamt, då mina tankar om att börja blogga kom i samband med att jag fick min sjukdom, hjärtsvikt. Några av er kanske inte vet vad hjärtsvikt är, men det är en vanlig sjukdom som ca 300 000 svenskar lever med, jag är en av dem.

När jag blev diagnostiserad med min sjukdom förändrades livet mycket och jag kunde inte undgå känslan av att vara ensam, vilket jag idag vet om att jag inte är. Men i mörka perioder i livet kan det vara svårt att tänka klart och se saker och ting som de verkligen är, och så är det. Hur som haver kom jag tillslut fram till att det bästa sättet för att få utlopp för mina egna känslor och tankar vore om jag började att skriva om dem. Jag vågade tänka tanken vid att en blogg kanske inte kunde varit en så dum idé, men lät bli.

Det tog mig faktiskt många om och men innan jag bestämde mig för att testa på det i alla fall och se om jag kanske kunde ta lärdom av det. Men också för att dela med mig och lära ut till andra människor som sitter i samma sits som jag själv. Man vet ju aldrig vem som lyckas hitta ens blogg och vem som sitter och läser den.

Förutom att min blogg kommer handla om min sjukdom kommer det även vara mycket om natur, motion och hälsa vilket alla är viktiga spektrum för mig sedan jag började må bättre. Jag lyckades inse att det går att hitta glädjen även i det mörkaste mörkret och göra förändringar för sitt mående, i mitt fall var det min hund Sherman.

Så fort han kom in i mitt liv kunde jag äntligen finna motivationen att ta tag i saker igen. Det tog lång tid, men som tur var hade jag min sjukskrivning i under 1 års tid, vilket hjälpte mig mycket att bli trygg i mig själv och hur jag skulle gå tillväga för att någon gång kunna nå mitt mål – allt bli frisk. Jag kämpar aktivt med detta och har idag lyckats klättra mig upp till att arbetsträna flera dagar i veckan. Vilket är stora framsteg.

För att hålla igång mig själv nu i denna process till att bli bättre igen har jag därför börjat med löpning, samt att jag äter nyttig och hemlagad mat varenda dag. Jag har sett innebörden av hur viktigt det är att stanna upp ibland och bara lyssna till sin kropp och vad den har att säga, och jag hoppas ni som läser detta ska kunna göra detsamma.