Kvantumloppet 2013!!

Bara 3 veckor efter min första tävling Premiärmilen så va det dags igen!! Jag hade hittat ett lopp som gick i stort sett utanför min egen ytterdörr 🙂 Kvantumloppet hette det. Jag hade ju kikat in bansträckningen innan såklart och visste att det va en ganska så tuff bana. 2 varv runt Fullersta med backen på Fullersta kvarnsvägen samt hela Källbrinksvägen 2 gånger och där lutar det ju hyffsat från Fullersta bio hela vägen upp till toppen. Sen hade vi ju avslutningen, riktigt tuff sista km med backen upp mot Källbrinks ip där målet var placerat.

Jag hade ju på Premiärmilen gått in på 46.25 och va oerhört nöjd med den tiden. Nu va ju den här banan betydligt värre än den ute på Djurgården så jag trodde aldrig på något nytt PB  den här tävlingen egentligen. Som vanligt var jag där först av alla, inte en själ på Källbrink när jag kom dit 🙂 🙂

Ännu hade jag ju inget HAIS linne på mig, visste ju inte att det fanns nåt som hette långdistansgruppen då! 🙂 Kunde ju inte ana att några månader efter det här skulle va med och träna tillsammans med många utav killarna som både stod på startlinjen och va med som funktionärer!! Jag minns en lång ung kille vid startlinjen som hade en typ hemmastickad vintermössa på huvudet 🙂 Kommer ihåg att jag tyckte det va lite märkligt att man sprang med en sån mössa, måste bli tung tänkte jag efter tag! 🙂

Den här gången var det gemensam start och jag ställde mig så långt fram det gick, ville ju inte förlora några sekunder i onödan! För förta gången stod jag på startlinjen tillsammans med ett gäng löpare som alla siktade på topplaceringar. Kommer ihåg att jag blev närmast chockad över att de försvann som avlöningar efter startskottet 🙂 Oj oj vilken fart de höll från start, och längst bort i täten kunde jag ana den här killen med den stickade mössan!!

Jag kommer ihåg att vid ca 4,2 km när jag passerade Källbrinksskolan mötte jag täten i loppet som redan hade varit uppe och vänt i Källbrink, de va ute på sin 6-7 km. När jag närmade mig slutet på loppet visste jag att jag hade chans på att slå mitt PB och jag hade en kille framför mig som hade sprungit om mig vid 7-8 km någonstans. Jag kände att nu eller aldrig, måste ta i allt jag har, kände mig spyfärdig, men tänkte att om bara 5 minuter är det över! Jag närmade mig killen framför mig precis där backen börjar upp mot Källbrinks IP och tänkte för mig själv att när jag passerar så ska jag aldrig släppa han förbi mig igen. Det lyckades, jag kom i mål 3 sekunder innan rivalen i backen och kände mig riktigt nöjd med det. Va så utpumpad att jag hade ingen koll på tiden och glömde så klart att stänga av klockan, men viste att det kunde va riktigt bra, kanske till och med under 46?

När det är dags för prisutdelningen ser jag att vinnaren på en tid under 34 minuter är killen med den stickade mössan!! Minns att jag tyckte han va så cool helt enkelt, riktigt grym!! Otto Kingstedt heter han. Huddingekille som inspirerat mig en hel del. Tiden för mig blev 45.34!! Ordentlig PB och jag började fantisera om att kanske en dag tom kunna kliva under 45 minuter på milen. Jag började leta efter nån ny tävling nästan direkt när jag kom hem och såg till min förtjusning att det gick en tävling redan om 3 veckor igen på hemmaplan Huddingeloppet. Jag anmälde mig omgående och tog nytt sikte igen. Målet va givet, att kliva under 45. Jag lekte lite med tanken, kommer jag ihåg,  tänk om jag verkligen kan springa fortare?, va inte den här banan riktigt hård?, tänk om Huddingeloppet är lite lättare, då kanske.

Om jag nu hade fastnat i löparträsket vid min första tävling så va jag cementerad nu, bortom all räddning!!!!! 🙂 🙂